Guuud vilket underbart väder och dagen har faktikt varit helt okej trots premiären i skolan efter praktiken. Var till och med kul på fotografiska bilden idag och lånade hem en kamera som ja ska ta med till stallet sen så har ja gjort ännu ett arbete där. Duktigt!

10 veckor kvar och idag fick vi mössorna också :D + megafonen och cahmpangeglaset. Min mössa kändes dock lite liten men de funkar. Pappa trodde ja skulle tappat bort redan innan klockan åtta asså på kvällen så de var ju bra med det haha;)

Men äntligen våran tuuuur!!!

Iaf Kerstin kommer klockan 6 så ska vi se om lilla damen kanske är lite mer possitiv idag med att gå in i transporten. Hoppas de iaf så träligt när det ska krångla. Men så äre när man håller på med dessa djur. Hoppas ja får lite fina bilder också hihi.

Puuussss

Idag var Maggie jäkligt billig! Vi fixade allt som vanligt o när vi ska lasta så är de en mtotorcross +rådjur som är på fälten. men hon går på men nästan inne i transporeten så bara kastar hon sig ut! Och slår i huvudet. O sen vägrar gå in igen. Vi höll på i halvtimme iaf ja Kerstin och Irene och tillslut gick hon in. Red och de kändes inget vidare fakitskt hon är stel och idag var nått med henne, kanske en dålig dag eller nått ja vet inte. Försöker verkligen böja igenom henne men aja vi får helt enkelt jobba på. Så va ja irreterad på henen pga lastningen allting blir ju lix så otaggat när nått krånglar.

Aja så ska vi lasta hem o nej hon går in typ hela vägen o jag hinenr nästan under bommen o då kör hon upp huvudet i taket o sen samma visa. men efter några försök så sa vi att vi skulle ringa Irene så lägger Kerstin spöet på rumpan och då går hon in som ingenting. man bara åkej? Men bra att hon gick in. Nya tag imorn.

Och med tanke på den här dagen så har ja inte varit på bra humör. Skolan imorn bidrar inte till något bättre heller. Vill typ lägga mig under täcket för allting jag gör och säger är bara fel nuförtiden. Jag orkar inte bråka, ja orkar inte med falska människor, jag orkar inte med allt skitsnack , ja orkar inte med några problem just nu. Det räcker. Men hoppas allting har löst sig. Fast är förvånad om de har de händer sällan att jag har medvind i mitt liv. Hur kan en människa verkligen ha allting emot sig jämt? Jämt! Sen vet ja att folk har de mycket värre men ja bara måste få gnälla lite. Men nu ska ni slippa lyssna på mig för nu ska ja sova och hoppas på en mycket bättre dag imorn.

Har ärligt talat inte gjort ett skit på hela dagen tills klockan blev fem ty då åkte ja ut till Maggie och pysslade med henne. Mys!

Pkte hem duscha åt och åkte till Jossan men vi åkte tillbaka in till stan och mötte upp Jenfi så tog vi en promenad. Körde hem Jossan o nu sitter ja här och ska nog sova snart. Det va allt kul ja hade att säga.

Natti

Lördag lördag lördag haha vet inte vad jag ska skriva.

Igår var ju sista praktiken klar känns rätt stort för nu är vi ännu närmare studenten!Underbart men änså trist hade hellre vart på prakrtiken än i skolan men antar att de bara är att bita ihop sissta månaderna. Bjöd på lite fika o så igår o tömde mitt skåp.

Sen åkte ja till Jenfi så kollade vi BB o ja körde mc'driven för fösrta gången dock vägarade ja prata i den där apparaten hahah. Så vi köpte lite glass där blev nästan lite sommarkänslor.

Idag har ja inga planer som vanligt men funderar på att åka ut till villingberg o gå med Donna men ja känner mig inge bra så de får bli i eftermidda isf. Lite stall står också på schemat.

Pusssss

Fredag o sista dagen på praktiken knns lite konstigt man har lix vant sig vid att "gå till jobbet" o nu ska vi tbx till skolan. Men jag ska inte gnälla snart är man friiiiiiii. 

Idag ska jag iaf cykla upp till botorp kolla lite bokningar för imorn  för om de finns några bra tider så ska vi ska imorn. Funderade också på att kanske svänga ner på stan en sväng men vi får se. Hoppa in nånstans o köpa fika till praktiken måste ja också göra haha.

men nu ska ja byta om sätta på mig glajjorna o åka till Botorp.

Pusss

Jag vet inte riktigt vad jag ska döpa det här inlägget till men jag har funderat på en del grejer när man är inom vården. Vi möter så många människor varje dag som oftast har allvaliga sjukdomar eller genomgått operationer eller har cancer. De kan ha fått en stomi eller genomgått en allvarlig livsomställande operation. De kanske inte är helt klara eller har fysiska besvär. Deras liv kretsar ofta kring en sjukdom och det man ibland glömmer bort är att det inte handlar om just den enskilde sjuka personen. De har familjer som blir påverkade. De blir vid allvaliga sjukdomar också "sjuka" eftersom allting kretsar omkring den sjuka. Jag menar inte att den sjuka vill att det ska vara såhär. Snarare tvärtom! Allt de vill ha är ett normalt liv.

Ett liv med vardaliga problem som att komma försent, lämna barnen på dagis, klaga på sin kille för han inte städar, betala räkningar, resa och bara vara hemma.

Jag har så svårt att inte bry mig för mkt. Att inte ta med de man träffar hem. Att inte vilja gå in och prata en stund på en annan sida. Man vill nästan byta liv med vissa bara för att de har de så svårt att det gör ont i en själv. Jag antar att man lär sig med åren hur man möter dessa patienter. Man föreställer sig om de vore sin egen pappa eller mamma eller om man själv hade barn och låg sjuk i cancer och barnen är så små att de inte förstår. Eller att ha en man som är så sjuk att han bor på sjukhuset en väldigt lång tid.

Jag undar verkligen hur de mår innerst inne.Om de tycker livet är orrtävist? Om de accepterar? Om de någonsin komemr ge upp? Eller om de har gett upp innerst inne men inte visar det utåt. För det värsta som finns är att en sjukdom skadar ens närmaste, det är det som gör mest ont att de dem lida även om man själv klarar av sin sjukdom.

När man möter de här människorna inser man hur jävla tacksam man ska vara mot allting man har. Bara att få vara hemma. Att kunna använda sina ben och att kunna göra det mesta man vill. Att man känner att man har en meningsfull vardag. Även om man gnäller om små saker vilket alla gör så menar man det inte. Vi är innerst inne tacksamma för det liv vi har även om det ibland verkligen går åt helvete för så kan det kännas ibland. Iblnad när man har sina egna problem som inte alltid är lätta så kanske man ska tänka på de som inte ens vet om de får leva ett år till. Som kanske egentligen vet att de ska dö och man ska tänka på dem som inte vet att de ska dö. De som har hopp kvar fast det borde vara borta.

Tänk att veta att man kommer lämna sina barn, att veta att de inte kommer förstå och att allting man kommer missa. Missa de stunder där de behöver en som mest. Veta att de kommer må dåligt och gråta över en.

Jag kan inte ens föreställa mig och jag beundrar de här människorna så himla mycket. De är så starka. Verkligen starka i hjärtat. jag fatatr inte hur de håller hoppet uppe? Att man inte bara lägger sig på marken säger jag har cancer och vill dö direkt istället för att utstå smärta och sorg. Jag vet att alla människor inte dör av cancer det vet alla. Men alla vet inte vilken kamp det är om att ha en meningsfullt liv i behåll. Och alla vet inte hur snabbt det kan gå eller hur överaskande ett besked kan vara. Alla vet inte heller hur otroligt långsamt det kan gå.

Jag hatar verkligen cancer jag önskar att ingen människa ska behöva utstå det jag har sett människor utstå av den här sjukdomen.

Jag önskar att alla fick vara friska och leva meningsfulla liv.

Näst sista dagen idag på praktiken de har gått så himla fort! Längtar till lovet iaf.

Gick upp för en timme sen typ o ska snart ut och röra litte på mig. Hoppas de är lika varmt som de ser ut att vara , vill inte frysa sådär sjukt mkt igen. Men de är skönt att solen skiner iaf. Ska iaf cykla till praktiken sen Nu ska ja sluta svamla o byta om

Pussss